Smärta på tre nivåer

Smärtsam stimulering kan ge reaktioner på olika nivåer i nervsystemet: smärtreflex, smärtupplevelse och lidande.

Smärtreflex

En smärtreflex är en automatisk reaktion på ett skadligt stimuli.

Om vi bränner oss på en het platta rycker vi till exempel bort handen reflexmässigt, innan vi blir medvetna om att det gör ont. Djur gör på liknande sätt. Detta sker på ryggmärgsnivå, utan hjärnans inblandning. Smärtreflexen är den första nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

Inom forskningen används reflexerna till exempel för att utvärdera smärtläkemedel. En sådan metod är den så kallade tail-flick-metoden där forskaren riktar en varm ljusstråle mot svansen på en råtta och mäter hur lång tid det tar innan råttan rycker undan svansen. Om djuret får läkemedel som gör att det håller kvar svansen längre i ljuset tyder det på att medicinen har smärtstillande effekt.

Smärtupplevelse

Smärta är den medvetna upplevelsen som sker i hjärnan. Smärtupplevelse är den andra nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

Forskare ska försöka undvika smärta i djurförsök, till exempel genom att ge smärtlindrande läkemedel.

Forskare ska försöka undvika smärta i djurförsök, till exempel genom att ge smärtlindrande läkemedel. I vissa situationer är det dock mycket svårt att undvika att djur utsätts för smärta. Det handlar till exempel om forskning på djurmodeller för multipel skleros, ledgångsreumatism eller cancer. Sådana sjukdomar är smärtsamma för människor och för att forska om dem är det ibland nödvändigt att efterlikna tillstånden. Ett krav är förstås att den djurförsöksetiska nämnden gett sitt godkännande för sådana försök och att nackdelar för djuren vägts mot fördelar för människan.

Ett sätt att utvärdera smärta hos djur är att mäta fysiologisk respons som till exempel blodtryck och hormonnivåer. Djur har ofta ungefär samma fysiologiska svar som människor. Men ett sådant svar behöver inte alltid bero på smärta utan kan också utlösas av stress, till exempel om djuret flyttas från sin hembur till en annan bur.

Ett sätt att avgöra om det handlar om smärta eller stress är att ge djuret smärtstillande läkemedel. Om det fysiologiska svaret blir mindre vid upprepning av försöket är det troligt att det var ett smärtsvar.

Lidande

När smärtan är kraftig eller pågår under en längre tid kan den ge upphov till ett lidande.

Då påverkas djuret fysiskt och psykiskt av smärtan. Enligt lag får försöksdjur inte utsättas för onödigt lidande. Lidande är den tredje nivån av smärtreaktioner i nervsystemet.

Lidande är ett komplicerat begrepp som ofta, men inte alltid, är kopplat till smärta. En människa som har tandläkarskräck kan till exempel lida långt innan tandläkarbesöket ska äga rum, trots att han eller hon inte upplevt någon smärta ännu.

Människor med kronisk smärta lider nästan varje dag av att de har ont. Men om de lär sig att hantera smärtan kan det hända att de inte tycker sig lida längre trots att de har lika mycket smärta.

Det kan vara svårt att avgöra om ett djur lider eftersom det inte går att kommunicera med det. Men djurförsök ska vara utformade så att de avbryts vid misstanke om lidande. Detta avgörs med hjälp av avbrytningspunkter där man i förväg bestämt hur ett djurs beteende ska utvärderas.