Logotyp Curie

Veterinär

Veterinärerna kontrollerar att djurskyddslagen följs och ger råd till personal som jobbar med djurförsök. De sätter upp en plan för förebyggande behandling, till exempel vaccinationer och avmaskning. De behandlar även djur som blivit sjuka av annan anledning än att de deltagit i ett försök. 

Försöksdjursveterinären fungerar också som ett bollplank för forskarlaget vid modellutveckling, försöksplanering och genomförande av försöken. De hjälper även forskningsledaren att skriva ansökan till den etiska nämnden. Veterinären ska bedöma hur försöket påverkar djuren.

Det är försöksledaren, alltså forskaren, som är ytterst ansvarig för djurens hälsa med veterinärerna som stöd. En veterinär har rätt att ta ett annat beslut än försöksledaren när det gäller djurs hälsa och välfärd.

Djurens hälsa i fokus

Astrid Fagraeus laboratorium på Karolinska Institutet i Stockholm är den enda institutionen i Norden som har apor som försöksdjur. Därför vill många forskargrupper förlägga sina försök här, bland annat de som arbetar med hiv.

– Djurförsök på apor är särskilt känsligt ur ett etiskt perspektiv. De står ju oss människor väldigt nära, men det är just för att de är så lika oss som vi använder dem i försök, säger Mats Spångberg, tidigare chefsveterinär på Astrid Fagraeus laboratorium. Efter sin pensionering är han numera tillfälligt vikarierande försöksdjursveterinär på samma laboratorium.

Taggtråd, stängsel och låsta dörrar är det första som möter besökaren på laboratoriet.

– Anledningen till de rigorösa säkerhetsåtgärderna är att vi arbetar med mycket smittsamma sjukdomar som skulle kunna orsaka stora problem om de spreds utanför huset, säger Mats Spångberg.

På Karolinska Institutet, KI, sker en omfattande forskning som ofta kräver försöksdjur. Möss och råttor är de djur som oftast används i försöken, men det som skiljer ut Astrid Fagraeus laboratorium är aporna.

Ska vi komma någonstans inom hiv-forskningen måste vi jobba med apor.

– När det gäller hiv finns det inga andra djurslag som är känsliga för det här viruset. Ska vi komma någonstans inom hiv-forskningen måste vi jobba med apor. Deras immunförsvar ser likadant ut som hos oss människor, säger Mats Spångberg.

Uppfödda i fångenskap

Aporna som finns på KI är rhesusapor och krabbmakaker. Samtliga är uppfödda i fångenskap.

De bor i burar eller så kallade voljärer (stora burar). Alla har tillgång till dagsljus och de oinfekterade aporna har möjlighet att vistas i en inhägnad rastgård utomhus. På Astrid Fagraeus laboratorium arbetar även en etolog, en expert på djurens beteende, som ser till att aporna får utlopp för sina naturliga beteendebehov.

– Jag har träffat på husdjur som lider mycket mer än våra försöksdjur. Här har vi full kontroll, vi vet hur vi använder djuren, varför vi använder dem och vi har bra personal som tar hand om dem. Därför har jag inga problem med att arbeta med djurförsök, säger Mats Spångberg.

Nära kontakt med djurskötarna

Som veterinär på laboratoriet har Mats Spångberg alltid försöksdjurens hälsa i fokus. Han ser till att hälsoundersökningar sker när det behövs och arbetar mycket med förebyggande vård.

Tillsammans med forskarna lägger han upp försöksmodeller och hjälper till med de etiska ansökningarna. Han står också i daglig kontakt med djurteknikerna.

– Den djurvårdande personalen är veterinärens förlängda arm. De rapporterar om det är något av djuren som uppträder avvikande eller visar sjukdomssymptom.

Varierande jobb

Mats Spångberg har alltid varit intresserad av djur, det var därför han blev veterinär. Från början var målet att arbeta på ett mer traditionellt sätt, men under utbildningen blev han intresserad av forskning.

Han började forska om sköld­körtel­sjukdomar hos hundar. Senare blev han försöks­djurs­veterinär vid ett läkemedelsföretag. Sedan 2001 har han varit veterinär på först Smittskyddsinstitutet och sedan Karolinska institutet och sedan 2018 är han pensionär men vikarierar då och då.

– Det är ett omväxlande jobb. Jag arbetar nära forskarna och djurskötarna vid försöken. Men jag har också ofta kontakter utåt, med politiker, myndigheter, media och allmänhet. Den ena dagen är inte den andra lik, säger han.

https://djurforsok.info/891.html

En veterinär eller expert måste finnas på alla försöksdjursanläggningar

En försöksdjursverksamhet måste ha en veterinär eller, när det är lämpligare, en annan kvalificerad expert som ger råd och anvisningar om hur verksamheten ska bedrivas och som bistår när djuren behandlas. Veterinären eller experten måste godkännas av Jordbruksverket innan den börjar arbeta vid en verksamhet.

En veterinär får ta beslut som kan skilja sig från försöksledarens beslut om denne inte går att nå. Om veterinären och försöksledaren inte är överens om åtgärd ska det antecknas i djurets journal.