Samspel mellan vilda djur
Att sätta sändare på vilda djur för att få veta mer om hur de rör sig och beter sig är också en form av djurförsök. Sändaren får bara väga en viss andel av djurets kroppsvikt, och när den inte längre fungerar så ramlar den av.
Sändaren har en inbyggd så kallad drop-off-funktion.
– Den har vi alltid på numera, berättar Camilla Wikenros, som framför allt forskar om vargar på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Hur rör sig de vilda djuren? Hur samspelar de? Vad äter de? Hur reagerar de på människan?
För att få svar på de här frågorna, och fler frågor än så, pågår en intensiv forskning som SLU är en del av. I gränstrakterna mellan Sverige och Norge har man till exempel under fyra år tillsammans med sin motsvarighet i Norge genomfört projektet Grensevilt för att lära sig mer om älg, varg och järv.
Klassas som djurförsök
I Sverige klassas den här forskningen som djurförsök.
– Vart femte år skickar vi en ansökan till den djurförsöksetiska nämnden för att få fortsätta vårt arbete, berättar Camilla Wikenros.
När en varg ska fångas spåras den upp på marken, sedan skjuts den med en bedövningspil från en helikopter.
– När vargen sedan är sövd sätter vi på den en GPS-sändare. Det är väldigt viktigt att sändaren inte är för tung, den får inte överstiga en viss andel av vargens kroppsvikt.
Varghanne som blivit sövd. Foto Camilla Wikenros, SLU
Tack vare sändarna får forskarna tillgång till stora mängder information som de använder i en rad olika forskningsprojekt.
Kan du ge exempel på något som ni får veta om vargen i det här arbetet?
– Vi kan till exempel få reda på hur ofta vargen dödar älg, som är vargens huvudsakliga bytesdjur. Vi undersöker också älgarnas beteende i relation till hur mycket varg det finns omkring dem. Vi får information om vargens revirstorlek, och vi ser även hur varg och björn beter sig i förhållande till varandra i de områden där det finns björnar som också är försedda med sändare.
Forskarna studerar dessutom hur vargen rör sig i förhållande till mänsklig bebyggelse.
– En del människor är ju rädda för varg och då kan det vara bra att få en uppfattning om hur vargen beter sig när det finns människor i närheten. I och med att vargarna har GPS-sändare på sig så vet vi var de är. Då har vi gjort försök där vi närmat oss dem fysiskt helt enkelt, och det vi har sett hittills är att vargarna försvinner från platsen. De vill oftast inte vara där människorna är.
Inavlad vargstam
Forskarna har konstaterat att den svenska vargstammen är väldigt inavlad, och det i sin tur väcker nya frågor. Har inavlade vargar sämre kondition? Kan det innebära att vargarna väljer byten som är lättare att döda eller äter de på kadaver som de inte dödat själva? Som tamdjur eller trafikdödade älgar?
– Vargar som är i sämre kondition klarar kanske inte av att döda älgar på samma sätt som vargar i god kondition.
Vi nämnde i inledningen av den här artikeln att sändare som inte längre fungerar faller av automatiskt. Det är viktigt att djuren som bär sändarna inte påverkas av dem:
– Vi vill ju inte ha data från djur som påverkas av att de har en sändare på sig, understryker Camilla Wikenros. Sändarna får inte orsaka ett beteende som inte är naturligt.
Samspelet mellan älg, varg, järv och andra mindre rovdjur studerades i projektet Grensevilt som varade i fyra år. Den här typen av forskning klassas i Sverige som djurförsök.
Grensevilt var ett samarbetsprojekt mellan Norge och Sverige. Det leddes av svenska SLU och norska Høgskolen i Innlandet.
Sverige och Norge har en gemensam gräns på över 1 600 kilometer. De vilda djuren bryr sig förstås inte om den. De vandrar fram och tillbaka, lite hur de vill.
https://djurforsok.info/798.html
