Logotyp Curie

Hundar i tandforskning

Hunden kan lära oss mycket om våra tandsjukdomar. Det säger professorn och hundägaren Björn Klinge som forskar om tandlossningssjukdomar vid Karolinska Institutet.

Hundars munnar liknar människans

Björn Klinge började studera tandlossning för drygt 30 år sedan. Idag är han professor i parodontologi (läran om tandlossningssjukdomar) och en auktoritet på området. Vid många av hans försök har han använt sig av hund som modelldjur och ser många fördelar med det.

– Hundar lider av tandlossning precis som vi. Deras munnar ser i stort sett ut som våra och storleken är densamma. Det gör att vi kan använda samma instrument och implantat på hundar som på människor.

Mer än 50 års forskning

Redan i slutet av femtiotalet började hund användas som försöksdjur vid tandimplantat. Lundaprofessorn Per-Ingvar Brånemark upptäckte då av en tillfällighet att titan växte samman med benvävnad. Genom försök på hundar kunde han utveckla en metod och 1965 opererades de första skruvformade implantaten fast i käkbenet på en patient. Idag har Brånemarksmetoden använts på miljontals personer världen runt. Björn Klinge har varit med om att förfina metoden.

Tack vare försök på hund har vi lärt oss hur vi kan styra inläkningen av implantaten i käkbenet.

Stora framsteg kring tandlossning

Många framgångar på tandområdet kan kopplas till försöken på hund. Idag vet vi hur förlorade tänder kan ersättas, hur tandlossning kan motverkas och till och med hur förlorad vävnad kan återbildas. Det sista området har varit en särskilt svår nöt att knäcka.

– Vi har länge vetat hur man stoppar tandlossning. Problemet har varit att återskapa tandköttet runt tänderna, men efter idogt arbete har vi nu kommit en bra bit på väg.

Björn Klinge tycker att arbetet med försöksdjuren förfinats under årens gång och är positiv till alternativa metoder. Men i vissa fall behöver försöksdjur användas och då är hund ofta det bästa alternativet.

– Det går ju inte att studera läkning efter ett käkimplantat i ett cellprovsförsök. En av de stora fördelarna med hund som försöksdjur är att vi inte behöver söva djuret för att undersöka det. Det räcker med att öppna munnen för att se hur det står till.

Försök på hundar väcker känslor

Försökshundarna är av raserna beagle eller labrador. Björn Klinge har själv en labrador som sällskapshund och kan förstå människor som reagerar över hund som försöksdjur. Han frågar sig ständigt om det är värt att offra hundars liv för att forska om människors tandsjukdomar.

– Så länge det inte finns några alternativ har jag hittills kommit fram till att det är värt det.

Forskningen hjälper även hundar

Framstegen inom forskningen kommer också veterinärmedicinen till nytta. Eftersom hundar har samma sjukdomar som människor kan en stor del av den nya kunskapen användas även på dem.

– Idag kan vi behandla tandlossningssjukdomar hos både hund och katt. Vi vet exempelvis hur kosten påverkar dessa sjukdomar och vi kan rotbehandla traumaskadade tänder hos hund, något som är särskilt viktigt när det drabbar den stora rovtanden, säger Björn Klinge.

https://djurforsok.info/939.html

Destinationsuppfödning

Alla hundar som ska användas i laboratorieförsök ska vara uppfödda för forskningsändamål av särskilda, godkända uppfödare. Detta kallas destinationsuppfödning. Hundarna ska hanteras och hållas i lokaler som är godkända ur djurskyddssynpunkt och det ska enligt lagen finnas en föreståndare som har ansvaret för dem.