Texten om etik och djurförsök i sin helhet

Texten om etiken kring djurförsök och djurs moraliska status som finns här på sajten är skriven av Henrik Ahlenius våren 2022. Den är tänkt att läsas i sin helhet. Eftersom det är en lång text så vet vi att många föredrar att läsa den på papper. Från den här sidan kan du skriva ut texten som en pdf eller på papper på din skrivare!

Inledning: Människan och djuret

Människan har i alla tider utnyttjat djur för sina egna behov – för att äta dem, för att tillverka kläder och vapen av dem, eller för att till exempel skapa konstföremål. Människan har också använt djur för att kunna bruka jorden och för att kunna jaga, och djuren har skyddat henne och hållit henne sällskap.

Användningen av djur i vetenskapens tjänst kom senare, men går ändå hela vägen tillbaka till det antika Grekland och den stora intellektuella explosion som inträffade där innan vår tideräkning ens hade börjat.

Aristoteles är idag mest känd som filosof, men han grundlade flera vetenskapsgrenar, däribland biologi. Trots att förutsättningarna för sådana studier var små på hans tid visste han till exempel att vissa hajarter födde levande ungar medan andra lade ägg. Han förstod också att delfiner och valar var en egen sorts havslevande djur som inte var fiskar.

Aristoteles studerade fortplantningen och embryoutvecklingen hos olika djurarter, och han jämförde processerna med dem han såg hos människan. Han utvecklade också en inflytelserik moralfilosofi. Enligt den är det försvarbart att människan på olika sätt använder sig av djur för sina egna syften. Hela världen, inklusive allt biologiskt liv, är inordnat i en sorts naturlig ordning, menade Aristoteles, där växter finns till för att föda växtätarna, växtätarna finns till för att rovdjuren ska kunna leva, och så vidare.

Högst upp i denna naturliga ordning står människan. Inte, som i Bibeln, för att människan fått den här rollen av Gud, utan för att människan har ett förnuft som ger henne en moralisk särställning.

Redan i det antika Grekland fanns det filosofer som kritiserade den här tanken, detta att människan skulle ha en sådan upphöjd moralisk särställning. Till exempel Pytagoras, som idag är mer bekant som matematiker. (Du har säkert hört talas om Pytagoras sats.) Han företrädde en radikal jämlikhetstanke när det gällde djuren. Pytagoras och hans följare avstod till exempel helt från animalisk kost.

Att djurförsök och djuranvändning väcker etisk debatt är alltså inget nytt. Den debatten har funnits så snart människan har haft tid för annat än att bara överleva.

Idag är användningen av djur för forskningssyften noggrant reglerad, vilket speglar en allmän övertygelse om att vårt utnyttjande av djur väcker en allvarlig etisk fråga. Vi tänker inte alls som Aristoteles.

Att vi ändå använder djur visar förstås att vi inte heller är trogna arvtagare till Pytagoras. Snarare kan man säga att vår kultur smälter samman komponenter från båda dessa hållningar.

I vår kultur tänker vi mer så här: Djur har en moralisk status, men den är lägre än vår.

Två sidor av saken: forskningens nytta och djurens moraliska status

När vi försöker ta ställning till djurförsök är det naturligt att börja med att undersöka hur värdefulla djurförsök är.

Hur skulle biologisk och medicinsk kunskap se ut idag om Aristoteles och alla efter honom hade varit mer som Pytagoras, det vill säga om de av moraliska skäl aldrig skulle kunna tänka sig att skada djur för att föra kunskapen framåt?

En möjlighet är att vi har varit så beroende av djuranvändning för att göra framsteg att vi idag skulle stå och stampa ungefär på antikens nivå.

En annan möjlighet är att vi kanske har blivit bekväma och mindre påhittiga eftersom djur har setts som en självklar resurs att förfoga över. Ungefär som att vi säkert hade haft bilism även om vi inte hade haft olja. Vi skulle ha kommit på andra, kanske till och med bättre, sätt att ge bilarna bränsle om vi bara hade haft en anledning att se bortom den närmaste resursen.

Det är inte heller lätt att svara på frågan vad vi skulle gå miste om, om vi från och med nu skulle fasa ut användningen av djur i forskningen.

Det exakta mervärdet av att vi använder djur går inte att fastställa, men även de som av etiska skäl är kritiska till djurförsök går i allmänhet med på att djurförsök bidrar till viktig kunskap.

Men en annan, mer grundläggande fråga att utreda för att kunna ta ställning i djurförsöksfrågan rör djurs moraliska status, det vill säga hur mycket de betyder från moralisk synpunkt Måste vi ta hänsyn till deras intressen och välbefinnande? I så fall hur mycket? Har de egna rättigheter?

Vissa tänkare har föreslagit att djur precis som människan har grundläggande moraliska rättigheter som vi kränker när vi använder djuren för att gynna oss själva. Det kan liknas vid hur vi anser att människor omfattas av ett slags moraliskt skydd mot att användas på det sätt som vi i dag använder djur, även om nyttan med försöken skulle kunna vara större än priset för dem som är inblandade.

Om detta stämmer spelar det ingen roll hur nyttiga djurförsöken är, de skulle ändå vara fel. Därför måste vi först tänka igenom frågan om djurs moraliska status och därefter ställa oss frågan om denna status är förenlig med att vi använder dem för vetenskapliga ändamål. Och under vilka förutsättningar.

Man skulle kunna säga att forskare som försvarar djurförsök fokuserar mer på försökens värde och endast i liten grad uppmärksammar frågan om djurs moraliska status. Detta är inte konstigt med tanke på vilken slags evidens (vetenskapliga bevis) medicinska och andra naturvetenskapliga forskare har tillgång till. De har god kännedom om hur djur används och har välgrundade uppfattningar om hur forskningen skulle påverkas om vi försökte göra oss mindre beroende av djuranvändning.

Medicinsk och annan naturvetenskaplig forskning kan däremot inte fastställa vilken moralisk status djuren har. Det är en fråga som till sin natur inte är vetenskaplig utan filosofisk.

Precis som forskare från medicin och naturvetenskap bör upplysa oss alla om hur djurförsök går till, och om vilka vinster och risker djurförsöken för med sig, är det viktigt att moralfilosofer presenterar och förklarar den viktiga och intressanta diskussion som förs om vilken moralisk status djuren har. Förståelse för båda dessa ingångar är nödvändig för att du och jag själva, på ett välgrundat sätt, ska kunna ta ställning till om djurförsök är berättigade eller inte.

Fyra idéer om djurs moraliska status

En första möjlig hållning i detta meningsutbyte är att djur från moralisk synpunkt inte har någon som helst betydelse. Noll och intet. Den motsatta positionen är att människor och djur betyder precis lika mycket. Inte mer, men inte heller mindre. Och mellan dessa två alternativ finns idéer som ger djur moralisk status i mer eller mindre grad. För att få lite ordning på detta landskap av idéer kan vi kanske formulera fyra olika hållningar och i tur och ordning titta på vad de säger.

1. Djur har ingen moralisk status, och vårt beteende gentemot dem väcker en moralisk fråga enbart i den mån människans intressen på något sätt påverkas.
2. Status quo: Djur har en moralisk status som sätter vissa hinder för vad vi får göra mot dem, men deras status är lägre än människans.
3. Jämlikt hänsynstagande: Djur med förmåga till negativa eller positiva upplevelser som smärta, stress och lidande respektive njutning, lust och glädje bör få dessa välbefinnandetillstånd vägda med samma moraliska tyngd som motsvarande känslor hos människor.
4. Grundläggande rättigheter: Både människor och kännande djur har vissa grundläggande moraliska rättigheter som ger ett så gott som undantagslöst skydd mot att nyttjas för ett större goda (allas bästa).

1. Djur har ingen moralisk status

Den första positionen säger alltså att djur inte har någon moralisk status alls. Enligt denna uppfattning väcker vår användning av djur inte någon annan moralisk fråga än att vi bör hushålla med dem som forskningsmedel. Att djur lider skada eller dödas är helt ointressant.

En följd av en sådan syn är till exempel att om en person för nöjes skull torterar ihjäl en hund – eller schimpans – så väcker ett sådant beteende lika litet en moralisk fråga som om personen hade beslutat sig för att såga isär en träbit. För många är det svårt att tänka sig en mer orimlig moralisk uppfattning än så.

Ändå är detta tänkesätt historiskt sett inte sällsynt.

När det gäller gamla tänkare och skrifter finns det alltid olika tolkningar, men det är inte helt ovanligt att uppfatta till exempel skrivningar i Bibeln, liksom hos de viktiga filosoferna Aristoteles och Immanuel Kant, som att de försvarar en ståndpunkt åt det här hållet. Sen finns det i allmänhet också skrivningar som kan tolkas i en mer djurinkluderande riktning.

Indirekt moralisk status

Ett sätt att behålla det centrala i den avvisande tanken men samtidigt göra den mer tilltalande är att knyta vår behandling av djur till vår behandling av människor. En person som torterar en hund är förstås kallsinnig och på andra sätt farlig också för människor. Ett barn som är grymt mot djur, även om det bara skulle vara mot spindlar eller små krabbor, bör tillrättavisas eftersom vi är rädda för att ett sådant beteende annars en dag kan komma att riktas mot lekkamrater och andra människor. Här kan man säga att det är fel att tortera hunden, men om man rotar i saken ser vi att felet ytterst ligger i hur människor påverkas.

En sådan idé om vad man kan kalla en indirekt (i kontrast till en egen eller direkt) moralisk status är nog den vanligaste när vi tänker på exempelvis konstföremål och skyddsvärda byggnader. Om någon spränger Cheopspyramiden eller eldar upp konstnären Frida Kahlos alla tavlor så handlar personen förstås moraliskt fel. Men felet ligger inte i att stenar och vävdukar har en moralisk status, utan i hur dessa handlingar påverkar människor och vad de säger om gärningsmannens avsikter och framtida farlighet.

En sådan syn kanske delvis förklarar varför det vore fel att tortera en hund, men den tar inte upp det mest väsentliga. Det mest väsentliga är istället att hunden far illa, och att det sker utan något som helst vettigt försvar. Djur har alltså en egen eller direkt moralisk status, inte en status som enbart är knuten till hur människor i sista hand påverkas av hur de behandlas.

2. Status quo och jämlikt hänsynstagande

Människor i Sverige, i västvärlden, ja, på hela jorden har en massa olika uppfattningar om djurs moraliska status. Olika idéer om hur viktiga djur är och vad människan får och inte får göra med dem. Säkert finns det skilda synsätt till och med inom din familj och vänkrets. Därför är det svårt att i allmänna ordalag tala om ”vår syn på djur”. Men vi vet att vi använder djur och att vi samtidigt anser att djur på olika sätt bör skyddas och värnas. Denna uppfattning är lite vag men säger alltså att djur har en moralisk status, fast den är lägre än människans. Vi kan kalla denna syn status quo, som är ett latinskt uttryck för att något är oförändrat. Status quo-synen går alltså ut på att det rådande läget i stora drag är moraliskt försvarligt.

Om status quo uttrycker vårt existerande normsystem så kan man säga att det utmanas av en mer radikal idé, som föreslår en sorts moralisk jämlikhet mellan djur och människa. Åtminstone mellan människa och sådana djur som har ett medvetande som gör att de kan känna.

Kännande varelser

De flesta forskare anser att andra däggdjur har förmåga att känna njutning, stress, smärta, och så vidare. Troligen har också andra ryggradsdjur som fåglar, fiskar och reptiler den förmågan. Bläckfiskar är en klass ryggradslösa djur med ett avancerat nervsystem, och detta tillsammans med deras intelligenta beteende visar att de är kännande varelser. Alla dessa slag av djur omfattas därför av den lagstiftning som reglerar djurförsök.

När det gäller andra ryggradslösa djur som till exempel insekter och kräftdjur är det osäkrare i vilken mån vi har stöd för tanken att de har förmåga att lida och njuta. Det verkar också sannolikt att dessa förmågor inte förekommer som ”allt eller inget”, utan har utvecklats i olika grader och har olika funktionssätt hos olika arter.

Vilka djurslag som har dessa olika förmågor och i vilken grad de har dem påverkar deras respektive moraliska status.

3. Utmaningen av status quo

De som försvarar idén om ett jämlikt hänsynstagande tar som en given utgångspunkt att människor sinsemellan i en fundamental mening är moraliskt jämlika, att vi alla har samma moraliska status. Så den uppfattningen råder det inte någon strid om.

För att förstå och utvärdera jämlikhetsutmaningen kan vi börja med att titta på vår kulturs nuvarande ståndpunkt rörande jämlikhet och djur. Denna hållning rymmer två breda värderingar som kan uttryckas ungefär så här:

1. Alla människor är lika mycket värda
2. Människan är mer värd än djuren.

Dessa formuleringar har nästan karaktär av slagord eller slogans

Vad menar vi till exempel med att alla människor är lika mycket värda? Om det brinner i en byggnad kan man nog räkna med att en förälder kommer att prioritera att sätta sina egna barn i säkerhet framför att rädda så många personer som möjligt. De flesta skulle nog anse att detta inte bara är vad man kan förvänta sig, utan att det också är försvarligt. Denna slags partiskhet eller prioritering av vissa framför andra tycks vara en utmaning för jämlikhetstanken. Föräldrar är typiskt sett partiska till förmån för sina egna barn, men de accepterar också i allmänhet att räddningstjänsten inte har den prioriteringen. När brandmännen kommer till platsen försöker de helt enkelt rädda så många som möjligt. Och alla föräldrar anser att så ska offentliga institutioner fungera. Så partiskhet och opartiskhet kan variera efter vilken roll man har, privat och i samhället.

Den som ser sig omkring i världen och betraktar olika människors levnadsvillkor och livsöden kommer knappast till slutsatsen att här har vi en plats där alla ses som lika mycket värda.

Men det betyder bara att vi inte ska förstå a) som en beskrivande tanke, en hypotes om hur världen fungerar eller ser ut. Istället är det en normativ utsaga, någonting som kan användas för att etiskt värdera hur världen ser ut. Att vissa utan någon som helst anledning drabbas av summarisk rättsskipning eller till och med folkmord är fel och dåligt just eftersom det strider mot tanken om alla människors lika värde.

För många idag verkar idén om en mellanmänsklig moralisk jämlikhet – att alla människor är lika mycket värda – lika viktig som självklar, även om det ibland kanske mest är en sorts läpparnas bekännelse. (Det vill säga, man säger så men arbetar egentligen inte för att det ska vara så.)

Historiskt är tanken mycket radikal och förhållandevis ny. För de flesta tänkare, och i de flesta samhällen, har det varit uppenbart att olika människor tvärtom är olika mycket värda. Adel över bönder, män över kvinnor, kristna över hedningar, vita över svarta och så vidare och så vidare.

En sådan moraluppfattning kunde också hänvisa till att människors ”viktighet” hade att göra med hur produktiva de var för samhället, vilken intelligens de hade eller vilka talanger de besatt. Som regel vill vi blockera dessa typer av speciallösningar, och vårt sätt att mer precist formulera den mänskliga jämlikhetstanken kan då låta ungefär så här:

• Oavsett skillnader i talang, begåvning eller förmåga, utseende, kön eller etnicitet är varje individuell människas intressen, behov, välfärd och önskningar lika angelägna att beakta, skydda, och främja.

Detta är på många sätt en tilltalande tanke, och den erbjuder ett användbart argument mot olika former av rasism, elitism och andra tankeriktningar som sätter vissa människor i en sorts moralisk särställning ovanför andra.

Denna inkluderande tanke samsas i vår kultur med en mer exkluderande, nämligen b) ovan, den om människans mervärde jämfört med djuren.

Varför är människan mer värd än djuren? Utöver religiösa skäl kan man peka på att det finns kognitiva skillnader (skillnader i förståndet) mellan människa och djur. Alla mänskliga förmågor finns förstås i någon mån även hos djur, men det är ändå rimligt att se ett sorts intellektuellt språng mellan oss och till och med våra närmaste släktingar. Schimpanser har ett avancerat socialt samspel och de är duktiga problemlösare, men de skriver inte litteratur, dokumenterar vetenskapliga rön, formulerar moralfilosofier eller skriver sin historia.

Så här kunde man kanske mer fullödigt formulera tanken att människan är mer värd än djuren:

• Människans unika förmåga till tänkande, språk, skapande, kunskap, moral, kultur etcetera, ger henne ett värde som djur saknar.

Trots att dessa mer utvecklade formuleringar av a) och b) båda kan sägas vara viktiga stöttepelare i vår moralsyn, kan man fråga sig om de verkligen är förenliga med varandra. Tanken om mellanmänsklig jämlikhet avfärdar ju sådant som intelligens och nytta för andra som grund för att en individ omfattas av jämlikhetsanspråken. Men för att motivera det mänskliga mervärdet i förhållande till djuren lyfts just dessa egenskaper fram.

Det ser ut som att vi antingen tvingas välja en alltför liten grupp – en sorts kognitiv elit som bara omfattar vissa människor – eller en mer inkluderande jämlikhet som omfattar alla människor men också andra djur med intressen och behov.

De som förespråkar att djur och människa bör ges ett jämlikt hänsynstagande anser att valet bör vara att avvisa den elitistiska synen och omfamna denna mer inkluderande syn. Som detta resonemang visar innebär tanken att djur och människor i en viktig mening är moraliskt jämlika inte ett brott mot moraliska övertygelser som redan är allmänt accepterade. Tvärtom bottnar den uppfattningen i samma resonemang som ligger till grund för den mellanmänskliga jämlikhetstanken, nämligen att vi individer trots olikheter alla har intressen, behov och känslor som bör tas i beaktande.

4. Grundläggande moraliska rättigheter

En förälder kan ha rätt till barnbidrag och den som köper en konsertbiljett kan ha rätt till en viss sittplats. Fast med rättigheter kan man också avse någonting mer grundläggande än så, något mer abstrakt och kanske svårgripbart.

För det första talar man då inte om ett visst lands faktiska juridiskt erkända rättigheter, utan något mer evigt och icke-konventionellt, nämligen moraliska rättigheter.

Om vi läser om ett historiskt samhälle där det var lagligt för män att sälja och köpa flickor och kvinnor som föremål kan vi utbrista att detta var en kränkning av deras rättigheter, trots att det kanske stod i lagen där och då att män fick göra så. Vi skulle då säga att lagen inte gav flickor och kvinnor vissa rättigheter som de faktiskt i moralisk mening har, och som alla samhällen måste erkänna.

Moderna djurrättsförespråkare är självfallet medvetna om att vårt samhälle ger djur svagare rättigheter än vad det tillskriver människor, men de anser att detta är fel och att det måste ändras.

Enligt djurrättsfilosofin omfattas både människor och djur av vissa grundläggande moraliska rättigheter som bör speglas i samhällets lagar och juridiskt erkända rättigheter.

Mellan djur och människor finns både viktiga likheter och viktiga skillnader som kan påverka vem som har vilka rättigheter. Vi tänker oss till exempel ofta att religionsfrihet, rösträtt och yttrandefrihet är viktiga mänskliga rättigheter. Sådana rättigheter verkar inte djur kunna ha. Men rättigheter som skyddar liv, kroppslig integritet och välbefinnande kan vara exempel på rättigheter som enligt denna syn delas av både människor och djur.

Rättigheter här är framförallt vad filosofer kallar negativa, det vill säga de handlar om rätten att inte utsättas för vissa saker och refererar till vad andra måste låta bli att göra mot innehavaren av rättigheten.

Kändisen du beundrar har till exempel en rätt till liv och frihet från kroppsligt intrång, men denna rätt innebär inte att du måste söka upp hen och se till att hen aldrig hamnar i fara. Allt som behövs för att du ska respektera rättigheten är att du inte dödar och inte skadar hen. På samma sätt är tanken med att djur har en rätt till liv och frihet från kroppsligt intrång att vi människor måste låta bli att döda och skada dem, inte att vi behöver söka upp dem och assistera dem i livet på olika sätt.

Rättigheter fungerar som en sorts trumfkort eller staket. Djurförsök kan komma att gynna många, men om djur har rättigheter slår de ut sådana hänsyn precis som ett trumfkort i ett kortspel slår ut ett annat kort oavsett hur mycket det kortet vanligen är värt.

Att rättigheter har denna kompromisslösa karaktär är en anledning till att vissa uppfattar dem som attraktiva – och andra som alltför radikala.

Ofta anser vi att man behöver just kompromissa och väga samman olika etiska hänsyn.

Att djur skadas i forskning talar emot att använda dem, men om forskningen leder till att vi blir bättre på att hindra och lindra skador hos människor så talar detta för användningen. Vilket som är det rätta svaret är inte självklart, men rättighetssynen innebär alltså att oavsett den möjliga vinsten med forskningen så är den vinsten moraliskt ogiltig om den innebär att någon rättighet kränks på vägen.

Många ser denna principfasthet som en allvarlig invändning mot tanken att djur skulle ha starka moraliska rättigheter – vi vill ju kunna forska och förbättra för framtida patienter. Samtidigt menar nog de flesta att rättighetstanken är rimlig när den sägs omfatta enbart oss människor. Om det enda som behövs för att rättfärdiga viss forskning är att den framtida sannolika nyttan är större än skadan för dem som används i forskningen, så är dörren öppen för att också människor skulle kunna användas på ett sådant sätt. Och det vore självklart orimligt.

Hur man närmare bestämt motiverar att människor men inte andra kännande djur omfattas av sådana rättigheter är dock svårare än man kan ana.

Om rättighetsinnehav tänks vara knutet till en individs förmåga till reflektion och förnuft får vi den önskade slutsatsen att djur saknar rättigheter, men till priset av att människor utan sådana förmågor också skulle sakna dem. Om vi istället sätter ribban lägre, exempelvis till förmågan att ha intressen och behov, får vi den önskade slutsatsen att alla människor täcks, men också en stor mängd djur.

Ett lockande svar är kanske ”ja men människor har väl rättigheter helt enkelt därför att de är människor”. En sådan syn är nog vanlig men problematisk på flera sätt. Vår art har utvecklats under årmiljoner, och vi har gemensamma anfäder med alla andra djur. När under denna utvecklingsgång uppstod just våra mänskliga rättigheter?

Om vi skulle träffa på en annan art som själsligt är precis som vi – en individ av denna art kan vara din bästa vän, de skriver poesi, älskar sina barn och har en mer avancerad vetenskap än människan – så verkar det svårt att motivera att just individer med vår sorts arvsmassa har rättigheter som individer av denna andra art saknar. En annan tanke som kunde tänkas utmana förslaget att människan har rättigheter därför att hon är människa är försök att inskränka rättigheter till en viss mänsklig ”ras”. Varför är tanken att till exempel bara européer eller asiater har moraliska rättigheter fel? Hur ska vi motivera att denna gränsdragning är godtycklig när gränsen mellan människa och denna andra icke-mänskliga art är lika godtycklig den?

Rättighetssynen håller med om det mesta som hävdas av jämlikhetssynen. Men den går längre genom att säga att vi aldrig får väga samman och jämföra olika intressen som står på spel och som kan påverkas av vårt handlande. Om någon har en viss grundläggande rättighet är det inte rätt att kränka den, inte ens om något gott på sikt kan komma av det. Rättighetssynen är principiell snarare än pragmatisk. Individer med rättigheter får inte användas som medel till andras mål.

Praktiska följder av de olika idéerna

Vi har gått igenom fyra olika uppfattningar om djurs moraliska status. När det gäller två av dem är de praktiska följderna ganska uppenbara: Om djur helt saknar moralisk status kan människan göra som hon vill med och mot dem. Om djur däremot har grundläggande moraliska rättigheter är slutsatsen den motsatta: Vi får aldrig använda djur som medel för vetenskapliga och andra slags ändamål, inte ens om dessa ändamål är mycket värdefulla.

Att en varelse har en rättighet är ett hinder mot att kastas in i olika typer av nyttokalkyler.

Rättighetssynen betraktar alltså djurförsök ungefär som vi idag ser på forna tiders försök med utsatta människor som på olika sätt exploaterades för att främja vetenskapen. Man behöver inte sätta sig in i det eventuella vetenskapliga värdet för att avvisa dessa försök som oförsvarliga. Att rättighetssynen har så radikala följder är säkerligen något som gör att många anser att den måste vara felaktig. Men just för att den har dessa följder är det angeläget att noga betänka den. När vi ser bakåt i historien är det lätt att konstatera vilka moraliskt blinda fläckar som funnits i olika civilisationer vid olika tidpunkter. Vi vill inte bli en i raden i en sådan dyster uppräkning när framtidens människor ser bakåt.

Det som här har kallats status quo har mer oklara följder. Eftersom människan enligt den här synen är viktigare än djur kan det tyckas som att vårt nyttjande av dem därmed är försvarbart. Men även om djur spelar mindre roll än människor är det en öppen fråga om de spelar så pass mycket mindre roll att det är försvarligt att föda upp och äta djur i industriell skala mest för att många människor föredrar smaken av kött framför andra tillgängliga alternativ. Medicinskt motiverade djurförsök verkar lättare att motivera, men också där bör man kanske mer ärligt betänka hur osäker vinsten ofta är gällande den enskilda studien, samtidigt som vad de specifika djur som används i försöket kommer att utsättas för är någorlunda förutsägbart. I ett samhälle måste vi förstås ofta fatta beslut under osäkerhet men man kan se ett särskilt moraliskt problem i att man skapar en definitiv skada för att nå en möjlig vinst.

En annan faktor som kan tänkas försvåra möjligheten att etiskt rättfärdiga djurförsök är insikten att mycket kan göras för att främja mänsklig hälsa och långlevnad som inte kräver ytterligare djuranvändning, till exempel att förbättra tillgången till malarianät, rusta upp sanitära förhållanden, tillgängliggöra befintliga vaccin, starta kampanjer för att minska rökning och främja goda kost- och motionsvanor, stärka kvinnors makt över sin reproduktion och så vidare. Sådana insatser beror mer på politiska prioriteringar än på att vi med hjälp av djurförsök tar fram ny kunskap.

Självklart finns det också hälsoproblem och sjukdomstillstånd som vi inte kommer att kunna komma tillrätta med utan att forskning på djur och människor görs, men överlag är det ett klokt råd att inför olika vägval ställa sig frågan vad man kunde ha uppnått med samma tid och resurser istället.

Tanken att djur bör ges samma hänsyn till sin upplevda välfärd som människor kan liksom rättighetssynen tyckas utesluta användning av djur för mänskliga syften, men det är kanske rimligare att se det som att den sätter en högre tröskel än vad vi traditionellt tenderat att acceptera. Eftersom människor och djur har olika intressen och behov är det inte självklart (även om vi alltså bör ge de respektive intressena och behoven samma vikt) att allt som är fel att göra mot människor också vore fel att göra mot djur. Att leva i fångenskap, till exempel, är någonting helt annat för en människa än för en hamster. Men det är ändå tydligt att jämlikhetstanken med hänvisning till upplevt välbefinnande skulle få radikala följder för vårt samhälle om den genomfördes på allvar.

Djurförsöksfrågan i relation till etiska principer

Inom såväl biomedicinsk forskning som klinisk praktik är det vanligt att diskutera etiska frågor i termer av de så kallade fyra principerna. Tanken är att så gott som alla etiska problem som uppkommer i dessa sammanhang kan sägas handla om konflikter mellan de här principerna och svårigheterna att korrekt väga dem gentemot varandra.

Så här kan principerna formuleras:

• Göra gott
• Inte skada
• Respektera autonomi
• Upprätthålla rättvisa

Att djurförsök är ägnade att göra gott är förstås hela poängen med dem, men kruxet är att de också orsakar skada. Vilka skador som kan tänkas uppvägas av vilka vinster råder det ingen enighet kring, och det bottnar i en mer grundläggande oenighet om vilken idé om djurs moraliska status som är den mest rimliga. Lagar och förordningar säger att de möjliga fördelarna med försöket måste vägas mot djurens lidande, men det finns ingen exakt beskrivning för hur sådana avgöranden ska gå till.

Respekt för självbestämmande eller autonomi är svårt att använda när det gäller djur eftersom de inte har en tillräcklig autonom (självständig) förmåga. Även om djur i en enkel mening kan välja, till exempel mellan olika sorters mat eller aktiviteter, kan de inte i en mer avancerad mening överväga skäl, fördelar och risker. De kan inte ge ett informerat samtycke. Eftersom djur inte kan ge ett informerat samtycke strider inte försök på dem mot ett informerat samtycke. Man kunde tänka sig att denna omständighet både sänker och höjer tröskeln för när det går att använda djur inom forskningen. När det gäller barn, som i likhet med djur har reducerad autonom kapacitet, tänker vi i regel att eftersom de inte kan ge sitt informerade samtycke ska de endast i undantagsfall delta i forskning, och allra helst när riskerna är små.

Rättvisa handlar om hur nyttigheter och bördor bör fördelas. Vem som ska ha förtur på en akutmottagning, eller hur mycket resurser samhället ska lägga på sjukvård jämfört med skola eller klimatomställning, är alltså rättvisefrågor. Applicerat på djurförsöksfrågan kan man i rättvisetermer diskutera om det är försvarbart att placera en börda på en viss grupp – försöksdjur – men låta nyttan eller vinsten i första hand tillfalla en annan grupp – nämligen människor. (Även andra djur, både husdjur och djur i livsmedelsproduktion, kan gynnas av djurförsök.)

Sammantaget kan de fyra principerna inte i sig själva lösa etiska problem eller peka ut en handlingsrekommendation. De är snarare att betrakta som en verktygslåda för att sätta ramar för och ta sig an etiska frågor. Vad som i det enskilda fallet bör ges störst vikt av till exempel respekt för autonomi eller att göra gott, kräver en egen diskussion.

Avslutning och det större perspektivet

Frågan om djurförsök kan vid en första anblick verka som ett förhållandevis litet, välavgränsat – nästan byråkratiskt – ärende. Men detta är långt från sanningen. Istället är saken ett fönster som öppnar upp mot ett vidsträckt landskap med några av de mest svårbesvarade och samtidigt livsavgörande frågor vi kan tänka oss: Vad ger en organism moralisk status? Vilket moraliskt ansvar har vi för framtida generationer? Är det rätt att utnyttja vissa för att gynna andra? Är intelligenta individer mer värda än mindre intelligenta? Har kunskap ett egenvärde? Vad betyder det att ha en rättighet, och vilken sorts varelser kan ha rättigheter? Vilket är vårt moraliska ansvar för händelser som vi inte aktivt har orsakat men kanske kunde ha förhindrat?

För att säga något upplysande och användbart om djurförsök behöver man ta sig an sådana frågor. Att skapa sig en välgrundad uppfattning i djurförsöksfrågan innebär att man på ett systematiskt och intellektuellt hederligt sätt tänker igenom alla de ståndpunkter, inklusive praktiska och principiella problem, som frågan väcker.

För dig som vill läsa mer

Den filosofiska debatten om djur, djurs moraliska status och vilka praktiska följder för till exempel köttätande och djurförsök sådana idéer har, är vid det här laget mycket omfattande.

Den moderna diskussionen kan sägas ha väckts av Peter Singers bok Animal Liberation: A New Ethics for our Treatment of Animals från 1975. Den har uppdaterats och givits ut flera gånger sedan dess. På svenska finns den som Djurens frigörelse, utgiven av bokförlaget Nya Doxa. Singer försvarar tanken om jämlikt hänsynstagande. Tanken att djurs och människors moraliska status snarare bör förstås som rättighetsbaserad utvecklas av Tom Regan i The Case for Animal Rights från 1984. Den gavs ut med svar till kritiker 2004. Nya Doxa har givit ut även denna bok i svensk översättning som Djurens rättigheter: en filosofisk argumentation.

Med utgångspunkt i en så kallad kontraktssyn på moral argumenterar Peter Carruthers för att djur saknar moralisk status i The Animals Issue: Moral Theory in Practice från 1992. Bokens mest centrala kapitel finns utgivet på svenska som ”Kontraktualism och djur” i Vad är moraliskt rätt? Texter i normativ etik i urval av Henrik Ahlenius, Bokförlaget Thales 2004.

Lite mer avancerad och filosofiskt både bredare och mer djupgående framställning finns i engelskspråkiga antologin The Oxford Handbook of Animal Ethics från 2014, redigerad av Tom L. Beauchamp och R.G. Frey.

Bob Fischers Animal Ethics: A Contemporary Introduction från 2021 kan rekommenderas som introduktion till den moralfilosofiska debatten kring djurs moraliska status och den ger därtill en god inblick i mer praktiska frågeställningar, såsom djurparker, djurrättsaktivism och, naturligtvis, djurförsök.

Immanuel Kant omnämns i texten som en filosof med en avvisande hållning till tanken att människan har moraliska förpliktelser mot djur. Christine Korsgaards Fellow Creatures: Our Obligations to the Other Animals från 2018 är ett intressant försök att inom ramen för samma tradition ge djur en starkare moralisk sits.

I Animal Ethics in Animal Research från 2017 diskuterar författarna Helena Röcklinsberg, Mickey Gjerris och I. Anna S. Olsson etiska och juridiska aspekter på användningen av djur för vetenskapliga ändamål.

Slutligen är Principles of Animal Research Ethics från 2020 av Tom L Beauchamp och David DeGrazia en gedigen och konstruktiv genomgång av den djurförsöksetiska debatten.