Älskar djur– och är beroende av mediciner som tagits fram med hjälp av djurförsök

Maria är 44 år och utbildad djurskötare. För åtta år sedan fick hon diagnosen MS.
– Jag var inte alls beredd, trots att alla symtom pekade på att jag hade sjukdomen. Det går nog inte att förbereda sig på sådana besked helt enkelt, säger hon.

I dag får Maria effektiva bromsmediciner, och tack vare dem kan hon leva ett vanligt liv. Men utan djurförsök hade de medicinerna inte existerat.

– Ja, vad kan jag säga? Jag slipper alla symtom på sjukdomen tack vare medicinerna och det är jag otroligt tacksam för. Jag vill ju må bra, jag vill kunna känna framtidstro. Så är det. För mig är det omöjligt att vara emot djurförsök för jag vet att det är tack vare dem jag lever med så god livskvalitet som jag gör. Det är omöjligt att se hur framtiden kommer att se ut, men förhoppningsvis håller jag mig tack vare medicinerna rörlig länge i mitt liv.

Maria är fullt medveten om hur MS annars kan bryta ner en människa, steg för steg. Hennes mormor hade också MS.

– Hon dog på 80-talet. Jag var med och besökte henne där hon bodde på ett särskilt boende. Hon kunde inte prata, var för det mesta sängliggande och det behövdes en lift för att hon skulle komma i rullstolen. Hon var helt beroende av andra människor.

Maria är alltså medveten om hur viktiga djurförsök har varit för att få fram mediciner som förlänger hennes eget liv.

Viktiga i forskning om många sjukdomar

Men hon är också medveten om hur viktiga djurförsök kan vara i forskningen om andra sjukdomar.

Hon utbildade sig till djurskötare för drygt tjugo år sedan. Efter en tid i en djurpark började hon att arbeta med försöksdjur vid Lunds universitet. Därifrån värvades hon till Köpenhamns universitet och där är hon fortfarande kvar.

– Jag är tekniker, inte forskare, men samarbetar med två forskarlag. Det ena forskar om diabetes, det andra om cancer. Efter tolv år med de här forskargrupperna ser jag hur viktiga djurförsöken är för de framsteg som görs. Försöken på djur skulle inte kunna ersättas med någonting annat just nu. I den mån det är möjligt gör man andra typer av laboratorietester, men till slut kommer man till en punkt där det behövs en levande modell.

Det är främst möss som används i försöken.

Vi vill att djuren ska må bra

Kan man som djurskötare känslomässigt knyta an till djuren?

– Absolut. Alla djurskötare älskar djur. Alla djurskötare har egna djur hemma. Vi vill att djuren ska må bra, både för deras egen skull och för att resultaten av forskningen annars skulle bli missvisande. Sättet vi tar hand om djuren på är noga reglerat och kraven är höga. En veterinär är till exempel knuten till varje forskargrupp.

När Maria blev sjuk engagerade hon sig i patientorganisationen Ung med MS. Att möta människor som är i samma situation är viktigt. Inom organisationen lyfter de varandra, säger hon.

Nej, hon har aldrig mött någon i sin egen patientorganisation som varit motståndare till djurförsök.

– Men frågan är inte okontroversiell där heller. Det här är ju komplexa sammanhang.

Hon säger att hon gärna skulle vilja bjuda in dem som vill förbjuda djurförsök till sitt jobb.

– Jag skulle vilja att de med egna ögon får se hur djuren har det, och så skulle jag vilja att de funderade lite på konsekvenserna av slopade djurförsök. Vad skulle de säga till människor med cancer, diabetes, Parkinson och andra neurologiska sjukdomar som är beroende av läkemedel som forskas fram tack vare försök på möss? För just nu behövs de försöken. Just nu finns det ingenting som kan ersätta dem.

Fotnot: Maria heter i själva verket någonting annat. Hon har bett om att få vara anonym.