Logotyp Curie

Forskare

Forskarna planerar och samordnar djurförsöken. Det är deras uppgift att utveckla experimenten och tolka resultaten. Tillsammans med laboratorieteknikerna genomför de också försöken.

En stor del av forskarnas vardag innehåller möten, planering av försök och insamling av ny kunskap. En stor del av arbetet sker framför datorer och det är forskarnas uppgift att dokumentera arbetet. De ska också rapportera till forskningsledaren hur arbetet fortlöper. Forskare inom medicin, vårdvetenskap, farmaci, biologi och miljövetenskap är några av dem som utför djurförsök.

Respekt för djuren

Åderförkalkning är orsaken till de flesta hjärt- och kärlsjukdomar. Forskaren Josefin Skogsberg gör försök på möss för att studera mekanismerna bakom sjukdomen.

– Möss är en bra modell när man vill studera ålderssjukdomar. De blir bara drygt ett år gamla och då går det bra att se hur en sjukdom utvecklas över tid, säger hon.

När Josefin Skogsberg läste biomedicinprogrammet vid Uppsala universitet hade hon inga planer på att arbeta med djurförsök. Idag har hon en forskartjänst vid Karolinska Institutet i Stockholm och djurförsök har blivit en del av hennes vardag.

– Först var jag rädd för att hålla i mössen. Det märkte de direkt och blev stressade. I början blev jag biten flera gånger. Men idag har jag inga problem att hantera mössen.

Jag är inte rädd för djuren längre, men jag har fortfarande stor respekt för dem. Det är viktigt att ha kvar den respekten, det är ju levande varelser vi arbetar med.

Mäter blodfetter hos möss

Josefin Skogsbergs forskning handlar om åderförkalkning, eller ateroskleros som det också heter. Förenklat handlar det om fett i blodet som fastnar i blodkärlen och förkalkas. I förlängningen kan det leda till en blodpropp och i värsta fall en hjärtinfarkt eller en stroke som resultat.

Åderförkalkning har flera orsaker och förvärras bland annat av rökning, fet mat och stress. Men det finns också viktiga genetiska faktorer.

– Det är många gener som styr åderförkalkning. Det jag studerar är hur de olika generna samverkar, säger Josefin Skogsberg.

För att göra det använder hon möss som har påverkats så att de utvecklar åderförkalkning. Hon mäter hur stor del av mössens blodkärl som har kalkats igen vid olika åldrar. Var femte vecka tar hon blodprov på mössen för att mäta halten av olika blodfetter. Hon tar också vävnadsprover från mössen för att se vilka gener som är aktiva under de olika faserna av sjukdomsförloppet.

Besöker ofta djurhuset

Arbetet är mycket självständigt. Josefin Skogsberg har lagt upp försöket tillsammans med forskningsledaren i gruppen, men genomförandet står hon i stort sett för själv. Hon har hjälp av en laboratorietekniker för att mäta aktiviteten hos olika gener i vävnadsproverna. Tre dagar i veckan besöker hon djurhuset för att prata med djurteknikerna och se hur djuren har det.

Josefin Skogsberg vill gärna fortsätta att arbeta med hjärt- och kärlsjukdomar i framtiden:

Det här är viktig forskning. Hjärt- och kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige idag. Vi behöver lära oss mer om de här sjukdomarna.

"Forskning bygger på nyfikenhet"

Det konkreta hantverket i frakturbehandlingen fick Per Aspenberg att välja ortopedin. Fascinationen i forskningen ligger i experimenten – att prova en idé och se vad som händer.

– God forskning är en form av disciplinerad lekfullhet, säger Per Aspenberg, professor vid Hälsouniversitetet och överläkare på Universitetssjukhuset i Linköping (US), mer känd internationellt än hemma i Sverige.

Som liten skruvade han isär väckarklockan för att se vad som hände inuti. Samma drivkrafter finns bakom hans forskning i dag, när han testar vad som händer under skinnet när såret har sytts igen.

– Forskning bygger på nyfikenhet och lust att se vad som händer. I går var vi i labbet och undersökte hur belastning påverkat en skadad sena. Då såg vi att vissa saker hände på ett helt annat sätt än vi trott. Sådant tycker jag är jättekul, säger han.

Sätter Linköping på kartan

Han är professor och överläkare i ortopedi vid US och föreståndare för ett experimentellt laboratorium med fem anställda. Forskargruppen har visat att brutna ben kan läka snabbare med hjälp av läkemedel. Studierna i experimentell ortopedi sätter Linköping på världskartan.

Vi kan göra så att en bruten handled läker lite snabbare, men måste fortfarande fråga oss vilken nytta det gör för patienten. I dag kan vi få skruvar att sitta bättre och proteser att hålla längre, men målet med forskningen är att det ska leda till ökad livskvalitet för människor.

Belastning påskyndar läkning

Experimenten görs genom djurförsök i många etapper innan de överförs till patienter. Forskargruppen har visat att råttors senor läker fortare dels om läkemedel tillförs och dels om de belastas. Ett enda träningspass fördubblade läkningshastigheten.

– Innan vi går vidare till patienten måste vi ha goda skäl att tro att det vi gör är bra. Om vi gör något som man inte vet innebörden av riskerar vi att skada människor. De kliniska försöken är målinriktade och handlar om att prova nya behandlingsmetoder som är bättre än de tidigare.

Själv anser Per Aspenberg att en av hans största upptäckter var när han kunde visa att en populär metod faktiskt inte fungerade. Han och kollegerna var missnöjda med behandlingsresultaten av ett nytt material som skulle framkalla benbildning. Per Aspenberg satte in det i sitt eget ben och kunde rapportera att inget alls hände.

Det är nästan viktigare att slå hål på galna teorier än att ta fram nya.

På det här sättet slapp patienter i Sverige bli behandlade med en metod som inte hade effekt, säger han.

Snickeriarbete lockade

Han hade tänkt sig en yrkesbana inom invärtes medicin, men när han provade ortopedin blev han fast. Ortopedens arbete på 70-talet var mycket konkret och hantverksmässigt, mycket likt en snickares, menar Per Aspenberg.

Då var han mest road av frakturkirurgi, av att skruva ihop benen så att det blev snyggt och prydligt, och få det som varit trasigt att bli helt. Nyfikenheten fick honom sedan att åka ner till den akademiska världen i Lund och börja forska.

– Jag hade tur och fick ta över ett laboratorium som en professor just hade lämnat när han flyttade därifrån. Allt fanns där, och det var bara att sätta igång och leka. Experimenten var vildvuxna och vi lärde av misstagen.

Här mötte han en instrumentmakare som blev en nyckelperson i forskningsarbetet genom sin förmåga att göra små experimentella implantat med manicker och skruvar.

– Jag kan skicka över en yvig skiss av en nykläckt idé och få tillbaka en modell av en protes eller ett träningsredskap några dagar senare. Han förverkligar idéer på ett mycket konkret sätt och efter 25 år kan vi läsa varandras tankar.

På fritiden är musiken viktig för Per Aspenberg och han spelar cello i Östgöta barock, Domkyrkans kammarorkester och periodvis i Linköpings symfoniorkester. Även här finns en koppling till forskningen.

– God forskning är en form av disciplinerad lekfullhet och samma sak är det med musiken. Lekfullheten behövs både när man tolkar ett nytt musikstycke och formulerar en forskningsfråga. Bra forskning ska vara kul.

https://djurforsok.info/887.html

För att använda djurförsök i forskning

För att få använda sig av djurförsök i sin forskning behöver en forskare utbilda sig inom aktuell lagstiftning, etik, djurhållning, djurhantering och djurvälfärd.