Logotyp Curie

Människan och djuret

Människan har i alla tider utnyttjat djur för sina egna behov – för att äta dem, för att tillverka kläder och vapen av dem, eller för att till exempel skapa konstföremål.

Människan har också använt djur för att kunna bruka jorden och för att kunna jaga, och djuren har skyddat henne och hållit henne sällskap.

Användningen av djur i vetenskapens tjänst kom senare, men går ändå hela vägen tillbaka till det antika Grekland och den stora intellektuella explosion som inträffade där innan vår tideräkning ens hade börjat.

Aristoteles är idag mest känd som filosof, men han grundlade flera vetenskapsgrenar, däribland biologi. Trots att förutsättningarna för sådana studier var små på hans tid visste han till exempel att några hajarter födde levande ungar medan andra lade ägg. Han visste också att delfiner och valar var en egen sorts havslevande djur som inte var fiskar.

Naturlig ordning

Aristoteles studerade fortplantningen och embryoutvecklingen hos olika djurarter, och han jämförde processerna med dem han såg hos människan. Han utvecklade också en inflytelserik moralfilosofi. Enligt den är det försvarbart att människan på olika sätt använder sig av djur för sina egna syften. Hela världen, inklusive allt biologiskt liv, är inordnat i en sorts naturlig ordning, menade Aristoteles, där växter finns till för att föda växtätarna, växtätarna finns till för att rovdjuren ska kunna leva, och så vidare.

Högst upp i denna naturliga ordning står människan. Inte, som i Bibeln, för att människan fått den här rollen av Gud, utan för att människan har ett förnuft som ger henne en moralisk särställning.

Redan i det antika Grekland fanns det filosofer som kritiserade den här tanken, detta att människan skulle ha en sådan upphöjd moralisk särställning. Till exempel Pytagoras, som idag är mer bekant som matematiker. (Du har säkert hört talas om Pytagoras sats.) Han företrädde en radikal jämlikhetstanke när det gällde djuren. Pytagoras och hans följare avstod till exempel helt från animalisk kost.

Gammal debatt

Att djurförsök och djuranvändning väcker etisk debatt är alltså inget nytt. Den debatten har funnits så snart människan har haft tid för annat än att bara överleva.

Idag är användningen av djur för forskningssyften noggrant reglerad, vilket speglar en allmän övertygelse om att vårt utnyttjande av djur väcker en allvarlig etisk fråga. Vi tänker inte alls som Aristoteles.

Att vi ändå använder djur visar förstås att vi inte heller är trogna arvtagare till Pytagoras. Snarare kan man säga att vår kultur smälter samman komponenter från båda dessa ganska extrema hållningar.

I vår kultur tänker vi mer så här: Djur har en moralisk status, men den är lägre än vår.

Filosoferna som tyckte olika

Pytagoras föddes år 570 f.Kr och dog nästan hundra år senare. Han var filosof och matematiker och är för eftervärlden mest ihågkommen som mannen bakom Pytagoras sats, en matematisk formel. Han grundade en religion som inte tillät sina följare att äta vissa delar av djur, och Pytagoras själv lär inte ha ätit djur alls.

Aristoteles föddes år 384 f.Kr, rätt mycket senare med andra ord. Även han var filosof, men han ägnade sig egentligen åt allt möjligt. Han gjorde till exempel biologiska observationer som många trodde på ända in på 1800-talet.

https://djurforsok.info/1437.html

OM TEXTEN: "Etiken kring djurförsök" är skriven våren 2022 av Henrik Ahlenius. Han forskar om psykologins och biologins filosofi, normativ etik, vetenskap och filosofi vid Stockholms universitet.

TIPS FRÅN REDAKTIONEN: Du får mest ut av texten på den här sidan om du läser hela avsnittet ”Etiken kring djurförsök” på sajten från början till slut, som en samman­hängande text! Vill du skriva ut texten kan du göra det här.