REACH – EU:s kemikalielagstiftning
Kemikalier kan utgöra ett hot mot människors hälsa. Därför får de inte hanteras hur som helst. Inom EU finns en lagstiftning, REACH, som omfattar alla kemiska ämnen som finns runtomkring oss.
Vad står REACH för? Bokstäverna i REACH står för “registration, evaluation, authorisation and restriction of chemichals”. Översatt till svenska blir det ”registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier”.
Reach trädde i kraft den 1 juni 2007 och omfattar mängder av olika ämnen. Det handlar om alltifrån de kemikalier som finns i industriprodukter till vilka kemikalier som finns i kläderna du köper och shampot du använder när du tvättar håret.
Vilka berörs av REACH?
Många företag i EU berörs av REACH. De måste själva identifiera och hantera de risker som är kopplade till kemikalierna i deras produkter, vare sig de tillverkar dem eller importerar och/eller säljer dem. Ämnestillverkarna har huvudansvaret, men importörer har ett nästan lika stort ansvar.
Även personer som ”bara” använder ämnen eller ämnesblandningar i sin professionella verksamhet har ett ansvar. Dessa personer kallas i förordningen för ”nedströmsanvändare”. Distributörer (som kanske lagrar eller sprider ett ämne eller en blandning av ämnen för någon annans räkning) eller konsumenter (vi som köper produkterna) räknas inte som nedströmsanvändare.
Echa har ansvaret för REACH inom EU
När ett ämne registreras inom EU ska det utredas av den europeiska kemikaliemyndigheten, Echa, som har ansvaret för REACH på EU-nivå.
När REACH infördes var många djurrättsorganisationer rädda för att antalet djurförsök skulle öka kraftigt. EU-kommissionen bedömde själv i förväg att ungefär 7 miljoner djurförsök skulle behöva göras. Inom djurrättsrörelserna talade man om upp till 50 miljoner möjliga djurförsök.
Hur många djurförsök det i slutänden blev är oklart. Att testa precis alla befintliga kemikalier på djur blev ohållbart. Det fanns inte testkapacitet nog. På marknaden fanns över 100 000 kemikalier när REACH trädde i kraft, och för de flesta saknades registrerad information om farlighet. I stället bestämdes det att lagstiftningen skulle koncentrera sig på kemikalier som användes i stora volymer (mer än ett ton per år) och kemikalier som bedömdes som särskilt farliga.
Samtidigt skedde en utveckling på försöksområdet som innebar att djurfria riskbedömningsmetoder togs i bruk. I dag står det uttalat i REACH att djurtester bara ska användas om det inte redan finns testdata, och om djurfria metoder inte kan ge den information som är önskvärd.
Lagen kräver samarbete
Kemiföretagen måste i dag också samarbeta med varandra i mycket större utsträckning än tidigare. De är till exempel tvungna att dela testdata mellan sig för att undvika att samma kemikalier testas på djur upprepade gånger. Om lagstiftningen kräver ännu fler djurtester måste företagen gå samman och också dela på kostnaderna. Tanken är att om tillräcklig information redan finns ska inte nya djurförsök göras.
Om ett ämne inte bedöms kunna användas på ett säkert sätt kan EU med hjälp av REACH begränsa användningen av ämnet, eller helt och hållet förbjuda det.
Kemikalieinspektionen huvudansvarig för REACH i Sverige
I Sverige är det myndigheten Kemikalieinspektionen som är huvudansvarigt när det gäller allt som har med REACH att göra. Det finns också andra myndigheter som också ser till att lagen efterlevs, till exempel Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, landets länsstyrelser och kommuner.
REACH uppdateras med jämna mellanrum. Den senaste versionen går bland annat att hitta på Kemikalieinspektionens hemsida.
https://djurforsok.info/1976.html