Djurfritt och syntetiskt alternativ till fetalt kalvserum
Proteinlösningar är nödvändiga för att kunna odla celler utanför kroppen. Cancerforskaren Stina Oredsson har tagit fram en djurfri lösning som är fri för vem som helst att använda. Hennes mål är att forskare i Sverige helt slutar använda det många använder i dag, fetalt kalvserum.
Serum från kalvfoster är en vätska som utvinns ur blodet hos ofödda kalvar. Kalvarna plockas ut ur dräktiga kor som har gått till slakt. Metoden beskrivs som plågsam för kalvfostren och har fått stark kritik för att vara oetisk. I Sverige produceras inte kalvfosterserum eftersom djurskyddslagar förbjuder att dräktiga kor transporteras till slakterier.
Även om kalvfosterserum inte får produceras i Sverige används produkten i stor omfattning av forskare och inom industrin. Enligt Stina Oredssons uträkningar importeras 1 500-3 000 liter varje år.
– Det är svårt att få fram exakta siffror på grund av att produkten omges av stor sekretess, säger hon.
En industri som omsätter miljarder
De största producenterna av serum från kalvfoster finns i USA, Sydamerika, Australien och Nya Zeeland. Världsproduktionen ligger på cirka 800 000 liter om året. En liter av detta serum kostar mellan 6 000 och 15 000 kronor. I de lösningar som används för cellodling används serumet som tillsats. Ungefär 5-20 procent av en lösning kan bestå av kalvserum.
– Produktionen är en del av köttindustrin och den omsätter miljarder, säger Stina Oredsson.
Hon är djupt engagerad i frågan om serum från kalvfoster och vill se ett slut på dess användning.
Bortsett från de etiska synpunkterna finns det vetenskapliga aspekter. Kalvfostren kommer från olika kor, vilket innebär att en sats kalvserum kan skilja sig mycket åt från en annan. Det är inte optimalt ur forskarsynvinkel.
Serumet kan, trots tester, även innehålla virus, bakterier och gifter från kons omgivning, menar Stina Oredsson.
Komplex sammansättning
– Sammansättningen av kalvserum är komplex och huvudsakligen okänd. När vi odlar celler från människa i ett medium som inte helt motsvarar kroppen kan vi inte vara säkra på att de vetenskapliga resultaten överensstämmer med det som händer i kroppen. Detta kan vara en anledning till att så många potentiellt nya läkemedel aldrig blir fullgoda mediciner som kommer ut på marknaden.
Varför fortsätter då användningen av kalvserum?
– Forskare gör gärna försök som ska kunna jämföras med tidigare försök, och börjar man använda en ny metod är det inte säkert att man kan jämföra det nya försöket med alla gamla försök med kalvserum som ägt rum under kanske trettio år. Man måste bygga upp en ny ”linje” om man använder en ny näringslösning, och det tar tid.
Stina Oredsson är inte emot alla djurförsök. Hon konstaterar att det finns forskning där djurförsöken ännu inte kan ersättas med någonting annat.
Forskare har tagit fram djurfria lösningar som kan ersätta fetalt kalvserum
Men det finns andra näringslösningar, eller cellodlingsmedier som hon hellre säger, som kan användas i stället för lösningar som innehåller kalvserum. Hon säger att forskare över hela världen arbetar med att ta fram sådana alternativ, och det har även hon gjort.
2018 beviljades Stina Oredsson forskningsmedel från organisationen Forska utan Djurförsök. Det ledde till att hon kunde ta fram en syntetisk näringslösning som enligt henne själv fungerade med en gång.
– Jag vågade inte tro på det, utan upprepade försöken om och om igen. Varje gång fungerade lösningen lika bra.
2024 publicerade Stina Oredsson och hennes medforskare ett forskningsarbete med recept på den djurfria lösningen så att den som är intresserad av att använda den ska kunna göra det.
– För mig var det viktigt att det handlade om ”open source” från första början. Jag är inte intresserad av att göra pengar på min produkt. Däremot skulle jag gärna se att den tillverkades kommersiellt.
Open source betyder att forskningsprocessen, metoderna, resultaten, med mera, är tillgängliga för alla.
https://djurforsok.info/2187.html
Fakta om cellodling
Cellodlingar är något som forskare arbetat med sedan början av 1900-talet. Ganska tidigt kom de fram till att det behövdes proteiner i näringslösningarna för att få cellerna att föröka sig. De prövade med olika djurextrakt, mänskligt blod och allt möjligt annat, men ingenting fungerade riktigt bra.
Av en slump kom en forskare i Denver i USA 1958 över serum från ofödda kalvar, använde det, och plötsligt löste sig alla svårigheter.
– Det var en revolution för cellodlingen, och från början tänkte man inte alls på etiken eller de vetenskapliga problemen, säger Stina Oredsson. Hon är i dag vad man kallar professor emerita (någon som tidigare har haft en professorstjänst), men jobbar fortfarande på laboratoriet vid Biologiska institutionen på Lunds universitet.