Ämnens effekt, dos och giftighet

Medicinska studier svarar på frågor om kroppens funktion, läkemedels effekter och kemikaliers giftighet.

En stor del djurförsök ingår i medicinsk grundforskning, för att undersöka hur organ, celler, hormoner och signalvägar i kroppen ser ut och fungerar. Forskare undersöker till exempel vilka delar av hjärnan som är involverade i en viss fysiologisk funktion eller sjukdom. Eller hur njuren arbetar för att kontrollera salthalten i blodet. Kunskap om djurens fysiologi, det vill säga hur olika delar i en kropp samverkar och hur enskilda organ styr olika processer, kan sedan överföras på människan.

Medicinska försök går också ofta ut på att utsätta djuren för olika ämnen, till exempel kemikalier eller läkemedel, för att avgöra om de är säkra eller effektiva för människan.

Effektstudier – hur kroppen påverkas

När läkemedel utvecklas undersöker forskare om substansen har den effekt man önskar. Detta görs till exempel genom att mäta olika värden som blodtryck och blodsocker, smärtbeteende eller vilka enzym som påverkas (kallas effektstudier). Man tar fram information om hur substansen bryts ner och om nedbrytningsprodukterna också har effekter eller bieffekter. Det är även viktigt att ta reda på vilka organ som påverkas och hur läkemedlet förflyttas till dem och i övriga kroppen (kallas biodistributionsstudier).

Dosstudier – vilken mängd läkemedel

Med dosstudier försöker forskarna förstå vilka doser som kan vara lämpliga för att läkemedlet ska ge effekt men inte biverkningar. Det kallas dosresponsstudier. Med dessa studier tar man reda på vilken dos man ska använda i sina vidare djurstudier.

Några frågor som besvaras:

• Vilken maximal koncentration i blodet får man vid en viss dos?
  
• Hur lång tid tar det innan koncentrationerna i blodet sjunker?
• Vid vilken dos får man bäst effekt på de parametrar som man mäter på i sin djurmodell?

När läkemedlet sedan tas till människa får man göra en ny dosresponsstudie för människa.

Toxikologi – ämnens giftighet

Djur används i stor utsträckning för att studera olika ämnens giftighet, så kallad toxikologi. Det gäller både läkemedel och kemikalier. Enligt EU:s kemikalielagstiftning REACH ska till exempel kemikalier som tillverkas i en viss mängd, eller som kan förväntas vara farliga, testas för sin giftighet.

Det går ofta att få en uppfattning om akuta giftighetsreaktioner genom att studera olika organ som hjärta, lungor, njurar, mage och tarmar eller hur gener påverkas. Genom att ge djur upprepade doser av ett läkemedel eller en kemikalie under en längre period kan man också ta reda på mer om långtidseffekterna, till exempel om det kan ge upphov till cancer.

Myndigheterna kräver att ett nytt läkemedel testas på två olika djurslag innan man ger det till människa. Det ena ska vara en gnagare som råtta eller mus medan det andra djurslaget ska vara en icke-gnagare som hund eller apa. Genom att testa på olika djurslag med olika fysiologi och genuppsättning ökar chanserna att upptäcka ett problem med en ny substans innan man ger det till människa.

Sömnmedel gav fosterskador

Det är också viktigt att veta om ett nytt läkemedel kan vara skadligt för gravida kvinnor och deras foster. Nya substanser testas därför på dräktiga djur och med djurförsök försöker forskarna också ta reda på om läkemedel går över från mamma till foster.

I början av 1960-talet inträffade neurosedynkatastrofen i Sverige och Europa. Neurosedyn marknadsfördes som ett sömnmedel, lämpligt för gravida. Men kvinnorna som fick läkemedlet födde sedan barn som var missbildade eller dog. Neurosedynkatastrofen fick stor betydelse genom att den ledde till en förstärkt biverknings- och läkemedelskontroll där djurförsök har en viktig funktion.